Gårdens andra djur
Här hemma har vi rena djurparken, så jag tänkte att våra andra djur här på gården kunde få sig ett litet hörn här på hemsidan.
Förr hade vi även kaniner och kor, men kvar finns nu bara mysk ankor, katter och gutefår.
Att ha hundar och katter är självklart för mig, men att vi fick får till gården är en egen liten historia....
... Det började med att min pappa var och körde ut posten. På en gård där han stannat för att dela ut post, kom en farbror som undrade om pappa skulle vilja ta omhand ett litet flasklamm som blivit övergiven av sin mamma, vilket han självklart inte ville. När han nämnde detta på kvällen blev jag alldeles till mig. Jag kunde verkligen tänka mig att ta omhand ett litet lamm, dessutom hade jag ju sommarlov. Efter lite tjat fick jag min vilja igenom och hem fick jag 2 veckor gamla Molle, tänk som det kan bli...
Dock så fick han något så kallat Horntrång, vilket ledde till att hornen växte in mot ögat och i ena käken, så det fanns tyvärr inget annat val än att ta bort honom.
Ett par år senare kom nr: 2. Detta var p.g.a. samma orsak som Molle. Detta var lilla Ängla eller Sara-Lisa som hon kallades, som jag blev erbjuden att ta omhand. Självklart ville jag det. Denna gången gick bättre än förra och snart var Ängla stor. Men eftersom hon var så präglad på mig fanns det ingen möjlighet att få henne att stanna själv i en hage. Det gjorde att det enda jag önskade mig i födelsedagspresent det året var ett till får som kunde hålla henne sällskap, vilket blev Livia, som fick sitt namn då vi "räddat livet på henne" (hon skulle nämligen gått till slakt 2 dagar efter min födelsedag).
Sen ville jag ju självklart ha egna små lamm springande här hemma, vilket resulterade att jag köpte en bagge vid namn Belgarion. Och zim zallabim... ni vet vad...
Vilken historia! Som det kan bli...
Förr hade vi även kaniner och kor, men kvar finns nu bara mysk ankor, katter och gutefår.
Att ha hundar och katter är självklart för mig, men att vi fick får till gården är en egen liten historia....
... Det började med att min pappa var och körde ut posten. På en gård där han stannat för att dela ut post, kom en farbror som undrade om pappa skulle vilja ta omhand ett litet flasklamm som blivit övergiven av sin mamma, vilket han självklart inte ville. När han nämnde detta på kvällen blev jag alldeles till mig. Jag kunde verkligen tänka mig att ta omhand ett litet lamm, dessutom hade jag ju sommarlov. Efter lite tjat fick jag min vilja igenom och hem fick jag 2 veckor gamla Molle, tänk som det kan bli...
Dock så fick han något så kallat Horntrång, vilket ledde till att hornen växte in mot ögat och i ena käken, så det fanns tyvärr inget annat val än att ta bort honom.
Ett par år senare kom nr: 2. Detta var p.g.a. samma orsak som Molle. Detta var lilla Ängla eller Sara-Lisa som hon kallades, som jag blev erbjuden att ta omhand. Självklart ville jag det. Denna gången gick bättre än förra och snart var Ängla stor. Men eftersom hon var så präglad på mig fanns det ingen möjlighet att få henne att stanna själv i en hage. Det gjorde att det enda jag önskade mig i födelsedagspresent det året var ett till får som kunde hålla henne sällskap, vilket blev Livia, som fick sitt namn då vi "räddat livet på henne" (hon skulle nämligen gått till slakt 2 dagar efter min födelsedag).
Sen ville jag ju självklart ha egna små lamm springande här hemma, vilket resulterade att jag köpte en bagge vid namn Belgarion. Och zim zallabim... ni vet vad...
Vilken historia! Som det kan bli...